i think i found it

(om ni inte läst boken och ska se filmen, Och INTE vill att jag ska avslöja några detaljer.. Sluta läs nu! :) hihi..)

Jag och N var ju på premiären av Snabba Cash i fredags. Det var jättebra, men jag vet inte.. den kändes lite futtig liksom. Allting flöt på så enkelt.. en kokaindeal, inga problem! Inga poliser eller nåt, dessutom verkade dom inte ens rädda för att dom kanske skulle bli busted. Näe, dom stod där och skar i kålhuvudena (?). Och sen så sprängdes deras "place" och alla typ; Hoppsan! bäst att vi drar.. Sen Inget mer om det. Det kändes så otorligt förkortat, som om det fattades massor.

Over all, var filmen såklart superbra men jag hade varit ännu gladare om Mrado hade klarat sig undan. Jag ville ju att han skulle åka tillbaka till sin dotter Lovisa och så skulle som flytta från sverige och leva glada dagarna. Och han skulle ta hand om henne och inte hamna i någe mer trubbel :'( Men nääe, han blir överkörd och typ (nästan?) dör :s Usch!

Jag vet inte om jag är ensam om det, men jag kände en sån jävla sympati för Mrado. Han hade liksom tänkt lägga sitt kriminella liv bakom sig och bara fokusera på sin dotter. Allt för henne liksom.. Jag vet inte, men jag är så svag för "förälder-barn-rellationen" både i film och i verkliga livet. Kanske för att jag själv inte har fått så mycket av det. Det rör mig så djupt in i själen.

Det som är lite konsigt iof, är ju att jag sympatiserar med en grovt kriminell kille som heter Mrado (haha..) Hur kan man tycka synd och "heja" på någon sån? hehe..

Ja, när man var liten och kollade på Jönssonligan, hejade man ju på bovarna. Man ville ju Inte att dom skulle åka fast.. kanske är lite samma där då :) Jag kanske inte förstår bättre, hehe. Bra var filmen i alla fall.. Jag ska läsa boken så fort kan får lön och kan köpa den. Jag har föresten många andra grejer jag måste köpa också.. Hm.. kanske ett till inlägg nu då.

Summan av kardemumman: SE SNABBA CASH. (ps, Joel is looking soooo great^^! )